Plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn

- Claudia, Claudia, Claudia

Eller inbillade jag mig bara det?!
Nej, nu hörde jag det igen

- Claudia, Claudia, Claudia

- Jag är här, hörde jag något pipa. Men det var ju min röst som pep.
Jag tog min sista energi som jag hade kvar och skrek

- HÄR ÄR JAG

Jag hörde att något/någon kom och jag tittade upp men jag så bara några svarta skuggor sen blev allt svart.
När jag vaknade igen så låg jag i något vitt rum, det tog några minuter för mig att fatta att jag var på ett sjukhus.

Fortsättning kommer :)

Jag tänker aldrig prata med er igen! Klara öppnade dörren till sitt rum kvickt ,sedan, nästan lika fort slängde hon igen dörren bakom sig. Klara hade frågat om hon kunde få en iPhone 5. Men föreldrarna hade bara skrattat å sagt att hon måste skämta. Dom tyckte väl att hennes uråldriga Nokia funkade gott å väll. Klara satte sig vid datorn å gick in på youtube. Hon satte på en låt som var bra. Men det var inte låten som Klara hade valt. Det var helt svart på dataskärmen. Det hon hörde var ett hest skrik. Hon gick ut till köket för att kolla vad det var som lät. Rummet var svart å hon hörde ett hest skrik inne i vardagsrummet. Hon gick dit för att kolla vad det var. Det var svart. Hon gick tillbaka till hennes rum. Där var det tänt. Hon gick ut till köket. Där lös lamporna som vanligt. I vardagsrummet var allt som vanligt. Hon gick in till syrummet där hennes mamma var. Hon var där. Till arbetsrummet där hennes pappa var. Check. Allt var vanligt. När hon kom in till sitt rum igen satte hon sig vid datorn å tittade på skärmen. Där var låten hon hade valt! På golvet låg en lapp. Det stod: förlåt, fel person....

Sandy såg lågorna flamma framför hennes ansikte. Svetten rann å hon visste att hon skulle dö. Hur kunde Mark anklaga henne som en häxa? Han var ju hennes kompis. Men nu visste hon inte vad hon skulle göra. Hon skulle ju sluta ögonen å lämna orättvisa jorden. Hon kände något som hettade nere vid fötterna. Hon tittade ner å såg sin ena sko brinna. Hon kände den värsta smärtan hon skulle känna i hela sitt liv. Hela sitt korta liv. Plötsligt märkte hon att någon slängde en hink med vatten över henne. Det var Mark. Samtidigt skrek han att han hade ljugit. Han sa att de skulle ta honom som en trollkarl. Jag rev sönder repen som var runt mina händer. Jag sprang fram till Mark å gav honom en örfil sen sprang jag mitt fortaste in till skogens mörker. Mina känslor var vilda. Jag var glad, arg å ledsen. Jag visste att Mark aldrig skulle göra så mot mig. Något var fel. Jag smög fram till huset där Mark å hans far bodde. Huset var brunt å slitet. Jag smög fram till ett fönster på baksidan å kikade in. Jag såg Marks far slå Mark med ett skärp. Jag vågade inte titta. Sedan hörde jag att dörren på framsidan öppnades. Jag gömde mig bakom en sten. När jag såg att det var Mark ställde jag mig upp å frågade varför. Han sa att sedan den dagen då mor lämnade mig å far har far alltid hatat flickor. När han fick veta att vi var vänner sa han den där idiotiska planen om att jag skulle anklaga dig för att vara en häxa. Sandy såg att Mark fällde en tår. Va var det för fråga jag hade ställt? Den var den sämsta jag hört! Min andra fråga var bättre: följer du med ut i det okända? Svaret blev: JA
SLUT!

Vi e två tjejer som tänkte starta en blogg där vi skriver noveller i. Vi kmr att skriva "data-språk" som förkortningar: nt: inte
kmr: kommer
ism: inte så mycket
vgd: vad gör du
ksk: kanske
dd: du då
varför: vrf
eller: elr
därför: drf
själv: sj.... Där var några förkortningar som vi ksk kmr använda...
Ha det bra!
// två glada tjejer!